Som att befinna sig i en orkan...jag står i orkanens öga och tittar på allt som händer. Jag står och försöker reda ut vad det är jag ser. Reda ut vad det jag ser får mig att känna. Jag känner lycka och samtidigt förvirring, och samtidigt sorg och samtidigt känner jag mig så älskad. Hur får man ordning. Det enda jag kan tänka på nu är att låta orkanen dö ut så att allt landar på marken igen. På så sätt kommer jag att se dem tydligt. Tydligt nog att kunna förhålla mig till det som se säger till mig. Ibland måste man bara älska att leva :)