Är nere i Norrköping på vårat vackra sommarställe. Har det underbart förutom för en sak. Jag saknar människorna. Jag känner mig alltid av någon anledning fast även fast jag har hur mycket mark att springa på och hur mycket vatten att simma i. Jag saknar min pojkvän. Jag är även rädd, riktigt rädd. Jag vill inte ha en favorit i repris. Inget som liknar förra sommaren. Tack.