Det känns på något sätt som en lång tid samtidigt som det inte gör det. Jag vet hur ologiskt det där låter men så är det faktiskt. Det har hänt så otroligt mycket! Så mycket minnen tillsammans. Men det är oxå de bra stunderna som har fått tiden att gå så fort. Jag kollade igenom ett inlägg jag gjorde för nästan ett år sedan från alla hjärtans dag och även senare inlägg när vi vart tillsammans ett tag:

Igår var första gången jag firade alla hjärtans dag på riktigt, med min pojkvän... 14 februari det vill säga 14 dagar sen jag blev tillsammans med Martin (...shit va fort tiden går!)

Från och med nu så gillar jag den påhittade högtiden för första gången ♥

För er som inte gillar puttinuttiga inlägg, sluta läs från och med nu...

Jag vill bara säga en sak: Jag älskar min pojkvän 

Jag har aldrig någonsin sagt det förut så nu vill jag verkligen göra det och dokumentera det... Jag är inte en person som faller lätt och jag har svårt att släppa in folk riktigt nära så när jag säger det så menar jag det verkligen. 

Så nu säger jag det och jag menar det...Finns det en övre gräns för hur lycklig man kan vara så är jag på den gränsen just nu och jag hinner inte ramla långt ner från den gränsen förren jag blir glad igen. Varje gång jag ser honom så åker jag direkt upp till toppen av lycka igen. 

Kommer sakna honom galet mycket när han åker nu på sportlovet :'(

Ja för att kompensera min ilska i förra inlägget vill jag bara meddela att det är på dagen en månad sen jag blev tillsammans med min pojkvän och jag älskar honom till världens ände redan*!!

Det är han och hans nyponsoppa som kommer få mig frisk, jag lovar ;)

pussar♥

* Jag säger redan för jag är inte en person som älskar folk lätt, skilj på gillar och älskar i det här sammanhanget oxå ;)

Jag blir så glad varje gång jag läser dessa för jag kommer ihåg hur otroligt lycklig jag var just då. Kommer fortfarande ihåg hur konstigt det kändes att kalla honom min pojkvän och hur rätt det kändes och hur upp över öronen förälskad jag var. Jag kommer oxå ihåg vilken omställning det var att helt plötsligt vara två och inte en i beslut.  Det som förvånade mig mest var hur naturligt det kändes. Ibland trodde jag verkligen inte att det skulle hålla tills nu...men tydligen så har det gjort det. Man kanske klarar av motgångar bättre tillsammans när man är bästa vänner oxå.

Nu blev det här verkligen ett personligt inlägg.

But I love that little bastard so much<3